Det var en tapper samling mumier som tågade upp till Växjö för säsongens avslutande seriematch. Trots att nedflyttning till division II redan var ett faktum, fanns förhoppningar om hedersupprättelse och hyfsning av serietabellen.  Extra tungt var att vi redan hade 0 – 2 i underläge när matchen startade, eftersom mönstring av fullt lag inte gick att få till denna söndag. På pappret såg det tufft ut med ett klart ratingövertag för Växjö.

På förstabordet mötte Johannes med de vita pjäserna en accelererad drake och spelade upp en Maroczy-uppställning med c4. Tyvärr gick vår protagonist tidigt fel i öppningsvarianterna och blev av med sin svartfältslöpare vilket gjorde Växjöspelarens draklöpare på g7 till ett dominerande monster. Johannes försökte tappert skapa motspel med sin springare men råkade trampa snett och ridån föll redan i drag 23.

På andrabordet mötte Roger en betydligt högre rankad spelare. Vår mumie spelade upp ett aktivt försvar mot engelskt, i form av omvänt sicilianskt. Status quo ändrades aldrig dramatiskt under partiet även om det var Roger som hade en viss fördel. Vit verkade dock mest intresserad av att byta av pjäser denna söndag, och spelarna rökte fredspipa efter bara 21 drag. En överraskande utkomst eftersom hemmalagets enda hopp om att undvika nedflyttning var att vinna matchen med 8-0. I och med denna insats blev Roger den mumie som hade lägst ”genomsnittligt förlorad hundradelsbonde” på fina 20. Resten av laget spelade i intervallet 29-53.

Undertecknad hade övertalat Carl att spela en ny öppningsvariant som vit, vilket vi båda anammade på bord tre respektive fem. När jag gick förbi Carls bord efter 11 drag kände jag igen en teoretisk ställning som var bättre för vit, men att vits dam-drag inte var helt lättfunnet. Tyvärr hade vi aldrig tittat på just denna ställning i förberedelserna och Carl spelade i stället ett ambitiöst bondeoffer som resulterade i en oklar ställning.

Några drag senare bestämde sig svartspelaren i ställningen ovan att byta av sina dam för vits båda torn med 15. Dxa1??, vilket bör ge vit en fördel. Det visade sig svårt för vit att navigera denna ställning och svarts pjäser skapade hot som vit hade fullt sjå att parera.  Genom taktiska finesser lyckades svart bana sin f-bonde ända ner till f3 där den blockerade vit kung och skapade ytterligare taktiska kombinationsmöjligheter som vit inte lyckades avvärja. I drag 32 fann Carl det för gott att sträcka vapen.

Antons motståndare hade drygt 400 högre ratingpoäng. Vår svartspelare fick upp en originell hybrid mellan Caro-Kann och Skandinaviskt. Efter avbyte av tunga pjäser uppstod ett manövrerande av löpare och springare där Anton hamnade under tryck på damflygeln och slutligen förlorade en bonde. Efter en långdragen kamp där Anton tappert och länge kämpade på och lyckades skapa problem för Växjö-spelaren fick han dock slutligen se sig besegrad.

Undertecknad stod för matchens långkörare och efter 105 drag var det dags att acceptera förlust. Dessförinnan hände en hel del. Som ovan nämnts var det första gången jag provade mitt nya öppningsval i en OTB-match. Efter 13 drag tycker datorn att jag står -3.0, så det finns en del att jobba på här. Under partiet tyckte jag dock själv inte att det var så katastrofalt. Min plan var enkel. Efter svarts 27. – Db3 hade jag dessutom en möjlighet att vinna partiet omedelbart om jag spelat 28. Ta1! följt av Sc1.

Trots denna miss lyckades jag kapitalisera på enkelheten i min plan och stod till och med bättre efter ett tag. Mellan drag 35 och 103 rörde sig aldrig datorns kompassnål från 0.0 i ett tornslutspel. Efter många timmars spel lyckades jag dock slutligen tappa bort remin i denna ställning där jag drog 103.- Te8+??