Som alltid när en ny säsong ska inledas är optimismen på topp. Efter en del svåra år i div I och en misslyckad säsong ifjol kändes det litegrann som en nystart i årets div II, inte minst en comeback för matchrapporterna som också fått stå tillbaka under fjolårssäsongen. Och glädjande nog fick vi en återgång till det ”gamla” Mumien med en knapp, men kanske inte helt välförtjänt, seger i en stentuff match. Full pott för undertecknads tips inför matchen alltså!

På toppbordet valde jag för ovanlighetens skull att inleda med kungsbonden. Min motståndare verkade uppenbarligen överraskad och förbrukade enorma mängder tid i öppningsfasen. Trots detta fick jag en riktigt bra ställning sedan han gjort några tveksamma val och hamnat i en dålig Fransk/Caro-Kann hybrid. Mitt största problem var nästan att välja mellan alla lovande varianter och det är inte säkert att mitt val var det bästa. Men jag fastnade tidigt för ett evakueringsoffer längs b-linjen för att kunna tränga in i svarts ställning, och med väldigt lite tid kvar på klockan var det inte möjligt för min motståndare att hålla ihop ställningen.

Roger spelade en riktigt intressant kungsindier på bord 2. Upppenbarligen klart inspirerad av den långa vilan sen senaste seriematchen kastade han alla sina pjäser mot vits kungsställning. Inget ovanligt för någon som spelar Kungsindiskt men det var länge sedan man såg Roger i så gott angreppsslag. Dessvärre gick inte satsningen hem och det var stor besvikelse i efteranalysen när det visade sig att det inte fanns någon taktisk manöver i vad som verkade vara en väldigt lovande ställning. Istället mynnade det ut i ett slutspel där vits två pjäser såg ut att föra hem segern mot Rogers torn. Men några oförsiktiga drag från vits sida och så var svarts torn helt plötsligt aktiverat och kunde plocka hem några bönder. Just när vi började få upp hoppet om att Roger hade vinstchanser lyckades dock hemmaspelaren få in forcerade remischackar.

På bord 3 spelade Johannes ett fint sicilianskt parti där han tidigt fick initiativet och sedan inte släppte in motståndaren. Det blev ett exemplariskt spel mot isolanin och efter bondevinst så kom en rutinerad avvecklingsmanöver. I det efterföljande slutspelet satt Johannes med en utmärkt springare mot svarts dåliga löpare och det var bara en tidsfråga innan vår spelare skulle ta hem vinsten. När vit till slut fick en fribonde och dessutom kunde tränga in med kungen i svarts ställning fick motståndaren nog och gav upp.

Mats-Erik Pistol gjorde sin mumiedebut på bord 4 och dessvärre blev det nog ett av hans sämre seriepartier (gissar jag). En tidig missräkning ledde till pjäsförlust och trots att han kämpade i 4 timmar och orsakade många problem för sin motståndare var det aldrig riktigt nära att få någon poäng. Som tur var påverkade det inte matchutgången och vi räknar med slagkraftigare insatser från Mats-Eriks sida i kommande matcher.

Calles parti på bord 5 skulle visa sig vara det som avgjorde matchen, och det var sannerligen ett parti som svängde fram och tillbaka. Trots en liten miss i början fick Calle som vit upp en bra kungsindisk ställning med i stort sett alla pjäser på aktiva fält. Och när svart var lite ouppmärksam lyckade han även fånga in en löpare. Calle blev dock lite oförsiktig och istället för att bara inkassera en pjäs tvingades han även ge en kvalitet och det hela mynnade ut i ett slutspel med två torn för svart mot torn, löpare och springare för vit. Tyvärr var bondestrukturen sådan att bara svart kunde spela på vinst, men det lutade ändå åt remi. I det läget blev svart väldigt oförsiktig  och ställde sitt torn på den enda rutan där det blev fångat (känns temat igen?). Denna gång blev det inga fler vändningar utan i matchens sista parti kunde Calle rutinerat föra hem vinsten och säkra matchsegern.

Tyvärr såg jag inte mycket av Johannes parti på bord 6. Han såg ut att vinna öppningsfasen, både på brädet och på klockan, och fick upp ett bra tornslutspel med merbonde. Ytligt sett såg det ut som han hade goda vinstchanser och jag blev därför lite förvånad när partiet tog slut strax därefter och remin kom upp i matchprotokollet.

På bord 7 ägnade sig Anton åt ett långsamt manövrerande och hans motståndare var inte sen att följa efter. Partiet kändes som det höll sig inom remigränsen trots att man spelade många drag och när remin slutligen kom var den lika logisk som rättvis.

Glädjande nog fick vi in Carl Martin på bord 8. Uppenbarligen gav SM-starten blodad tand och han inledde med några stabila öppningsdrag. Hans unga motståndare förbrukade en hel del tid under övergången till mittspelet och uppenbarligen lönade det sig. Nästa gång jag tittade till partiet var vår spelare två bönder under i slutspelet och det såg riktigt svårt ut. Därför var det heller inte helt förvånande när han strax därefter tvingades kasta in handduken.

En riktigt skön seger som satt långt inne. Det var länge sen vi var bortskämda med något sådant, men förhoppningsvis var det startskottet på en bra säsong. I rond 2 blir det ännu en Helsingborgsresa när vi ställs mot Helsingborgs SS söndag 19 november. Vi går som vanligt för matchseger och har även några spelsugna avbytare att slänga in om det skulle behövas!