Efter ett långt uppehåll chockstartade årets allsvenska säsong med dubbla hemmamatcher. Och för vår del blev det tyvärr två förluster efter att flera spelare visat klara tecken på ringrostighet.
Lördagens förlust mot Harplinge/Halmstad var dessvärre inte mycket att säga om. Bortalaget vann klart rättvist och vi var aldrig riktigt nära någon matchpoäng. Möjligt att vi överskattade våra möjligheter när vi såg deras laguppställning med två orankade och en 1400-spelare på de tre sista borden. Samtliga dessa spelade klart bättre än förväntat och tog välförtjänta poäng.
På toppbordet gjorde Sverrir debut i Mumien och spelade ett aktivt parti mot sin högre rankade motståndare. Tack vare en liten finess vann han damen för torn + pjäs + bonde. Men bortaspelaren lyckades få till en blockad som visade sig vara svårforcerad. All heder åt vår spelare som gjorde allt för att försöka ta hem segern, trots att matchen redan var förlorad. Men efter 110 (!) drag och 5,5 timmars spel var det bara att acceptera remin.
På bord 2 fick även Anders ta sig an en klart högre rankad motståndare. Från sidlinjen såg det ut som Anders kom lite passivt som vit samtidigt som bortaspelaren trummade upp ett klassiskt kungsindiskt angrepp. Men datorn var mindre imponerad över svarts aktivitet och ansåg att vit stod helt okej, till och med något bättre. Partiet slutade dock abrupt när Anders missade en finess som kostade torn.
Rogers parti på bord 3 såg till en början väldigt lovande ut. Vår spelare kom aktivt ut med sina pjäser och det var motståndaren som kämpade för att hålla ihop sin ställning när de svarta pjäserna invaderade. Men försvaret höll och i sin iver att pressa valde Roger att avstå remischackar och ge sig in i en spekulativ fortsättning. Problemet var bara att han missat en mellanschack som forcerade dambyte och då var ställningen lätt vunnen för vit med sin avlägsna fribonde. Väldigt synd på ett bra parti och definitivt en halv poäng (minst) som vi borde haft med oss.
Det mest kreativa öppningen stod Jonas för på bord 4. När hans norska motståndare spelade holländskt tyckte Jonas att det var läge för ett chansrikt pjäsoffer redan i drag 7! Efteranalysen visade att Jonas underskattat möjligheten att backa med springaren. Som om inte det var nog följde tre drag senare nästa pjäsoffer. Dessvärre missade Jonas att motståndaren strax därefter kunde forcera dambyte och då saknades helt enkelt för många klossar i den vita armadan. I drag 20 hade vår spelare fått nog och valde att ge upp.
På bord 5 visade Johannes att insatsen i Mumien Open (0/4!) var en engångsföreteelse när han tog initiativet som svart i Sicilianskt. Både under partiet och i efteranalysen kändes det som Johannes hade full koll på skeendet och när motståndaren inte valde de bästa fortsättningarna blev det en enkel historia för Johannes. Till slut kunde inte motståndaren hejda den och tvingades ge upp.
Erik fick möta en av motståndarlagets orankade spelare på bord 6. Men det hindrade inte bortaspelaren från att dominera med sin pjäsaktivitet när Erik hamnade lite passivt. Erik lyckades dock hitta motspel genom ett kungsangrepp i den ömsesidiga tidsnöden. Ställningen avvecklades till ett slutspel där svart verkade ha de bästa chanserna och jag såg framför mig en lång kamp för att vi skulle få en halva. Men då kom gåvan – i drag 40 hann inte motståndaren få iväg sitt sista drag och så blev det en helpoäng för Erik. Kanske inte helt välförtjänt men desto mer välkommet.
På bord 7 valde Calle att frångå sitt sedvanliga Moderna för en mer normal spelöppning. Hans motståndare spelade till en början aktivt men efter en något märklig löparmanöver hade Calle en minimal fördel. Efter lite märkligt spel på bägge sidor fick vit igång ett rejält angrepp, lite ur det blå eftersom ställningen kändes rätt så jämn 5 drag tidigare. Men i partiet slog angreppet igenom med brutal kraft och resulterade t.o.m. i mattsättning!
Även på sista bord fick Anton möta en orankad spelare. Säkerligen en som tillbringat många timmar med blixtpartier över nätet under pandemin. I partiet spelade han både aktivt och ohyggligt snabbt, oftast i blixttempo. Den normalt så stabila Anton fick för en gångs skull oerhörda problem i mittspelet och kunde inte hitta något försvar när svarts tunga pjäser började invadera runt den vita kungen.
En tuff start på årets serie och en hård påminnelse om hur livet är i division I. Men serien är lång och vi brukar ju arbeta oss i form vad det lider.