Allsvenskan rond 4: Kristineberg SK – SK Mumien 4½-3½

Det blev återigen en knapp förlust mot ett starkt hemmalag. Ända in i det sista fanns det goda förhoppningar om en matchpoäng med som vanligt denna säsong fanns inte turen med oss i slutskedet.

Vi visste att det skulle bli en tuff match på förhand och när laguppställningarna presenterades var det kraftig övervikt för Malmölaget. Vi skulle ställas mot hela 5 man över 2100 och en medelrating som var 200 p över vår egen. Men riktigt så ensidigt skulle det inte bli på brädet.

Dessvärre gjorde både spellokalens utformning (svårt att komma ut från brädet) och mitt eget spel (satt kvar längst av alla) det extra svårt att följa alla brädena. Så matchreportaget blir tyvärr lite mer ytligt än normalt. Men förhoppningsvis tillräckligt för att få en antydan om vad som hände i matchen.

På toppbordet spelade Anders ett riktigt bra parti mot en stark motståndare som gjort comeback efter många års uppehåll. Han missade dock en finfin möjlighet runt drag 25 men stod fortsatt bättre. Dessvärre kom det en taktisk miss i tidsnöden mot en snabbspelande motståndare och så var den dagen förstörd.

Roger fick på bord 2 ta sig an motståndaren stjärnspelare. En spelöppningsteoretiker med 2300 är inte lätt att tas med och Roger fick snabbt erfara att det fanns lite hål i repertoaren. Ställd inför alternativet att antingen ge damen för två lätta eller pjäs för två bönder valde han det senare. Det visade sig dock att bägge möjligheterna inte gav något speciellt och vit spelade enkelt hem partiet med sitt materiella överläge.

Redan på bord 3 såg det däremot bättre ut för oss. Jag såg inte mycket av Sverrirs parti, enbart ett par ögonblicksställningar. I den första hade vår spelare offrat en pjäs för ett väldigt lovande angrepp. Och i den andra så var han kvalitet upp i slutspelet. Sverrir förde rutinerat hem partiet men vad som hände mellan de två ställningarna får vi förhoppningsvis se senare. Hur som helst ett imponerande parti av Sverrir.

Johannes kom lite snett i en kombination på bord 4 när han missade ett mellandrag. Ställd inför flera dåliga alternativ valde han att ge en pjäs för lite ruffelchanser. Men det var mer betoning på ruffel än på chanser och det blev aldrig något konkret utan vit kunde enkelt spela hem partiet.

Själv satt jag nere på bord 5 och ställdes inför Moderna! Jepp, med mig bakom de vita pjäserna. Efter några minuters chock insåg jag att här fanns möjligheten att utsätta min motståndare för det jag alltid råkat ut för i denna öppning, dvs oändligt lidande i en dålig ställning. Partiet blev en sluten historia där min motståndare tillät avvecklingar som gjorde att jag kom bonde upp i torn- och springarslutspel. Dessvärre var min slutspelsbehandling inte något att skriva hem om och min fördel krympte för varje drag. Slutligen hamnade vi i ett springarslutspel där partiet logiskt borde slutat remi. Men i detta läge började min motståndare spela lite konstiga manövrar och t.o.m. oprovocerat spela på vinst. Sånt straffar sig alltid och det blev mina fribönder som kunde springa ner och vinna partiet. Kanske inte helt välförtjänt efter att jag misshandlat andra halvan av partiet.

Det riktiga stolpe-ut partiet för vår del var Antons på bord 6. Hans motståndare försökte spela väldigt aggressivt men Anton stod emot bra och fick in smarta avvecklingar i rätt tid. När det blev massavbyten till ett slutspel med två merbönder hade jag nästan räknat in poängen, speciellt som Anton haft riktigt bra form denna säsong. Vet inte riktigt var det gick snett, kanske var svart alltför passiv med sina pjäser. Men i partifortsättningen föll först den ena merbonden och sedan den andra. Därefter var det vit som gjorde några vinstförsök i T+L vs T+S men utan några större förhoppningar. Kort därefter tog spelarna remi.

På bord 7 följde Calle sin sekundants nya vitrepertoar. Men jag utgår från att det finns lite att jobba med på hemmafronten. I partiet kom svart riktigt bra och det kändes som en tidsfråga innan vits ställning skulle braka samman. Den enda, väldigt oväntade plusfaktorn var klockan – där hade Calle ett klart övertag (!!). Möjligt att det blev avgörande, vit spelade först bort fördelen och gjorde sedan ett misstag som kostade pjäs. Så ett bra slutresultat men jag skulle nog förorda en ny spelöppningssession innan nästa parti.

Johannes gjorde en riktig miss i början av sitt parti och jag var orolig att han skulle behöva ge upp efter bara en kvarts spel. Men blev oerhört förvånad när jag tittade in senare och såg att partiet inte bara fortsatte utan att Johannes börjat räta upp sin ställning. Därefter kändes det som initiativet svängde ordentligt och motståndarens kroppsställning antydde också viss nervositet. Men precis när vi börjat få förhoppningar om poäng lyckades vitspelaren väva ett mattnät runt Johannes kung och så blev det ändå en förlust. Men oerhört bra kämpat av Johannes och nära att en av Mumien-historiens största vändningar ägt rum!

Sammanfattningsvis en bra prestation av många spelare men en knapp förlust. Känns som matchen var en bra symbolik för hur denna säsong gått. Det finns dock mycket att bygga på inför nästa säsong i div II. Och ska jag döma av spelet de senaste matcherna dröjer det inte länge innan vi är tillbaka i div I. Men först ska denna säsong avslutas mot Växjö SK II nästa söndag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.