Säsongen avslutades tyvärr med en storförlust mot Helsingborgs SA II, delvis väntat eftersom vi pga stort manfall endast kunde ställa upp med 5 spelare samtidigt som helsingborgarna behövde en matchpoäng för att säkra fortsatt div II-spel.
På förhand diskuterades vilken matchplan vi skulle köra efter. Plan A som innebar att satsa på matchseger, plan B där vi nöjde oss med oavgjort eller plan C med sikte på att hålla nere siffrorna och undvika 0-8 till varje pris. Det tog inte lång tid innan vi förstod vilken plan det var som gällde…
På toppbordet kom jag (som vanligt) dåligt ur öppningen men lyckades hitta försvarsdrag som höll ihop ställningen. Min motståndare förbrukade enorma mängder tid och hade bara 10 minuter kvar till tidskontrollen efter 13 drag. Eftersom jag bedömde att jag fortfarande stod klart sämre gav jag mig in i ett spekulativt damoffer där jag fick tre lätta pjäser för damen. Tyvärr var mina pjäser alltför okoordinerade och min motståndare spelade några starka dammanövrar och fick till ett vinnande angrepp när jag missade en kritisk springarschack. I efteranalysen visade det sig att jag faktiskt stod bättre när jag offrade damen – en klar miss i ställningsbedömningen från min sida och ytterligare ett argument för varför man inte ska spela Moderna!
Anders hade flaggat för att han ville testa något annorlunda som vit i den här matchen. Jag tyckte det var rätt så jämnt efter öppningen, möjligt att vit stod något bättre. Men ju längre mittspelet gick, desto bättre kom Anders. Han verkade ha flera lägen där han kunde satt motståndaren under rejäl press och t.o.m. inkasserat en bonde. Tyvärr ebbade det istället ut i ett rejält misstag från Anders sida som kostade ett par bönder och därefter spelade motståndaren säkert hem partiet.
På bord 3 fick Johannes ta sig an Sveriges livesändningsguru Anders Hansen (inte att förväxla med Anders Hansen som Carl Martin vann mot i Harplingematchen!). Johannes, som för tillfället verkar ha gett upp sin semislav, kom riktigt bra ur öppningen men det var inte självklart hur han skulle förstärka sin ställning. Dessvärre såg han i syne och offrade pjäs i tron att det skulle vinna material. Men motståndaren hade ett mellandrag, hamnade pjäs upp och så var den dagen förstörd för vår spelare.
Det stod tidigt klart att vårt största poänghopp var Calle på bord 4 som fick upp en damgambitställning med ett Lb1+Dc2 batteri som hotade obehagligheter nere på g6/h7. Motståndaren spelade dock kreativt och hittade sätt att fortsätta partiet när vi i princip hade räknat hem poängen för Calle. Men Calle höll uppe trycket och trots att det blev väldigt taktiskt med chanser för svart var det till slut det vita angreppet som tog hem partiet. En välförtjänt seger för Calle och en livsviktig poäng för Mumien i kampen om att undvika total förnedring.
Carl Martin fick en tuff utmaning att spela uppe på bord 5 efter alla våra återbud. I det läget hoppas man på en lugn start i partiet, men dessvärre föll en bonde tidigt i öppningen. Trots att Calle kämpade på och försökte byta ner till ett hållbart slutspel var det aldrig riktigt nära utan han fick inkassera en nolla. Inte mycket att säga om, ibland tar en stor ratingskillnad ut sin rätt.
Totalt sett blev det ändå en godkänd säsong där vi slutade på en femteplats i en rekordjämn serie, endast 2 matchpoäng skilde mellan andraplatsen och nedflyttning. Men efter de två senaste årens överprestationer fanns det naturligtvis hopp om en bättre placering. Fast vi bör notera att om Roger förlorat sitt slutspel mot Limhamn så hade vi faktiskt åkt ur serien! Så liten var marginalen till slut…
Nästa säsong gäller plan A i alla matcherna. Let´s do this!