Trots att vi ställde upp med det starkaste laget vi kunde tillgå var det med nöd och näppe som vi klarade oavgjort i seriefinalen. Helsingborg var något försvagat jämfört med tidigare under säsongen och på pappret skiljde 45 Elopoäng till vår fördel. Men matchförloppet visade återigen att ratingskillnad inte betyder allt.

På toppbordet fick jag bra spel mot Kungsindiskt och tyckte jag hade ett lovande angrepp på h-linjen. Dessvärre spelade jag alltför ofokuserat och valde både fel plan och fel drag. Mot den kombinationen lyckades min motståndare skapa mothot i centrum mot min kung och när han avvecklade till ett slutspel kvalitet upp fanns det inte mycket att göra.

Anders fick som svart på bord 2 bra spel direkt ur öppningen mot motståndarens något krokiga spel. Ju längre mittspelet varade, desto bättre blev Anders ställning och vi trodde inte partiet skulle vara särskilt länge. Men motståndaren ställde upp lite kreativa bluffhot och lyckades mot alla odds överleva in i slutspelet. Just avvecklingen till ett slutspel med olikfärgade löpare var ett bra beslut från Anders som gav ett torn (!) för att framtvinga dambyte. Han bedömde helt korrekt att de två merbönderna gav tillräckligt många svagheter i motståndarens ställning för att slutspelet skulle vara vunnet. Men det fanns lite dramatik kvar när Anders gjorde ett misstag som gav motståndaren chansen att få upp en remiställning. Men Helsingborgaren, som varit pressad av klockan i stort sett hela partiet, svarade direkt med ett felaktigt drag och insåg nästan direkt sitt misstag. Därefter varade partiet bara något drag till innan den välförtjänta poängen var inkasserad för vår spelare.

Partiet på bord 3 blev ett snabbt sådant. Johannes kom helt fel som vit i en fransos och efter ett 20-tal drag hade svart byggt upp ett förkrossande angrepp som också förvaltades.

Som vanligt blev det ett svängigt parti med Rune i farten på bord 4. Det såg ut som han räknat bäst i de taktiska förvecklingarna i mittspelet och kom ett par bönder upp. Men nästa gång jag kollade såg det ut som han var tvungen att ge en kvalitet. Det hela mynnade ut i ett slutspel med två löpare för motståndaren mot Runes torn. Jag trodde på ett långt lidande för vår spelare när det hela plötsligt slutade med remi.

På förhand var bord 5 vår bästa poängchans, sett till laguppställningarna. Och Håkan motsvarade förväntningarna genom att spela upp en logisk ställning mot Moderna som också inkasserade en bonde och avveckling till ett tornslutspel. Därefter var det ett lugnt och metodiskt manövrerande som successivt förstorade fördelen. När motståndaren sedan var tvungen att ge en andra bonde utan tillstymmelse till motspel var det dags att ge upp.

Roger har haft en tuff säsong i år och dagens parti på  bord 6 blev tyvärr inget undantag. Han såg ut att komma snett ur öppningen och fick ge en bonde. Men när han fick över både dam och springare mot motståndarens kung började vi hoppas på ett offer och remischackar. Hemmaspelaren hittade dock några bra försvarsdrag och när Roger gick på lite för hårt kunde han inte hålla i allt material. Kort därefter var det bara att ge upp partiet.

På bord 7 fick Jonas inte ut något ur öppningen och efter lite avvecklingar uppkom ett slutspel med dam+torn och lika många bönder. Vid det här läget verkade det som Jonas behövde vinna för att rädda oavgjort i matchen så han rufflade bort sin a-bonde för att skapa en mer obalanserad ställning. I det efterföljande damslutspelet med minusbonde var det tydligt att hemmaspelaren, trots sin merbonde, var nöjd med remi men Jonas höll rutinerat igång spelet. Men när det väl stod klart att remi räckte för oss såg det ut som Jonas gått lite för långt och hade en förlorad ställning. Efteranalysen bekräftade också detta men som tur var hade motståndaren fortfarande remi i sikte och därmed avslutades matchens sista parti.

Calle fick på åttonde bord upp en horribel Hippo-ställning och var nog förlorad efter 10-12 drag. Två bönder ner och ett angrepp mot sig är inte vad man drömmer om som svart! Men Calle spelade smart och siktade på att ta udden ur vits angrepp. När han fick till dambyte trodde vi det fanns goda remichanser trots någon minusbonde. Vi kunde dock inte föreställa oss att Calles h-bonde skulle löpa ner och tvinga motståndaren att offra sitt torn på den. Och plötsligt var det vår spelare som satt med ett vunnet slutspel. Det var absolut ingen trivial vinst, motståndaren hade trots torn mindre flera farliga fribönder. Men Calle spelade helt perfekt i den här delen av partiet och förde rutinerat hem poängen. Ett nyckelparti för det oavgjorda resultat och Calle ståtar nu med imponerande 6/6 i årets serie!

Som synes ett oavgjort resultat med visst flyt. Och mer av den varan kom på kvällen när det visade sig att även matchen mellan Kamraterna II och Hisings-Alliansen slutat oavgjort. Det innebär att läget är oförändrat inför slutronden, vi leder med en matchpoäng före Helsingborg II och Hisings-Alliansen och har avgörandet helt i våra egna händer. Vinst i slutronden 24 mars hemma mot Mölndal och vi kan titulera oss ett divison I-lag till nästa säsong!