Säsongens sista match slutade med en knapp seger för Mumien. Trots ett stort ratingövertag för hemmalaget överraskade Bara-spelarna med starka prestationer på flera bord. Ett tag såg det t.o.m. ut att kunna sluta oavgjort, men till slut lyckades vi ro hem matchsegern och därmed seriesegern.
Först ”klar” blev Carl Martin som tyvärr inte fick någon motståndare. Inte helt överraskande kom Bara Bönder endast med 7 man och därmed fick Calle inkassera en etta utan spel.
Roger hade snabbt tagit kommandot som svart i sitt parti. När han fick flera pjäser i spel mot motståndarens kung tog det snabbt slut. På toppbordet hade Håkan kommit lite snett, i ett läge var han även millimetrar (millisekunder?) från att sätta bort en pjäs. När motståndaren något oprovocerat bjöd remi efter 20 drag var det ingen tvekan om att anta erbjudandet.
På bord 2 tyckte jag ett tag Anders stod lite knepigt. Men uppenbarligen hade jag inte förstått ställningen särskilt bra. Med lite finurliga manövrar kom Anders klart bättre och avgjorde i mittspelet.
Jonas spelade aggressivt som svart (!) i en Caro-Kann med en damutflykt till h4. Motståndaren spelade sunda men starka drag och kom bättre. I ett läge hade dock Jonas chansen att inkassera en pjäs som fångats på b8, men läget missades och istället fick motståndaren en vinstställning. Turligt nog för oss missade Bara-spelaren sina lägen och Jonas kunde få in remischackar. 4-1 och seriesegern säkrad!
Runes motståndare spelade kreativt i öppningen, men blev snabbt utsatt för ett våldsamt angrepp. Tyvärr missades dock ett avgörande läge och i slutspelet gick Rune rakt in i en matt och fick en oförtjänt nolla. Synd på ett så finurligt angrepp!
I mitt parti gjorde jag det enkelt för mig genom att byta av det mesta och fick upp ett dubbelt tornslutspel med en svag a-bonde för svart. Efter lite oförsiktigt manövrerande från min motståndare fick jag även en andra svaghet på damflygeln att jobba med och kunde då köra hem partiet. Inte det mest inspirerande partiet, men tacksamt att sitta med en helt riskfri fördel och testa sig fram.
I säsongens sista parti satt Johannes med en pjäs mindre, ett resultat av oförsiktigt rufflande redan i drag 18. Trots att partiet varade i ytterligare 40 drag var det aldrig någon tvekan om var poängen skulle gå.
Slutet gott, allting gott som det brukar heta. Trots att vår trupp enbart bestått av 10 man har vi haft fullt lag i alla matcherna och presterat som bäst när det gällde. Nu är det dags att njuta av seriesegern och hålla i den schackliga formen med lite individuella tävlingar. Och sen är det nya tag till hösten – i division II!
Härligt kamrater!