Dagens div I-premiär mellan Limhamn II och Mumien slutade med en klar hemmaseger. 6-2 var något i överkant, men det var ingen tvekan om var de två matchpoängen skulle gå.
På toppbordet hamnade jag helt snett i spelöppningen och kom tidigt på defensiven. Min motståndare spelade bra och aktivt och jag valde därför att ge en bonde för att avveckla till ett dubbelt tornslutspel. Trodde jag skulle få vissa motspelschanser, speciellt när jag fick upp ett torn till sjunde raden. Men det var bara skenbart, min motståndare spelade säkert och tog enkelt hem hela poängen.
På andra bord kom ett av matchens glädjetecken där Anders mötte legendariske klubbledaren Conny Holst. Anders valde en skarp variant i Semislaviskt och vit var inte sen att följa med. Vid sidan om imponerades jag av Anders hårda val i mittspelet och till slut kunde inte vit hålla ihop sin ställning. Snyggt spelat och en säker etta för vår spelare.
Johannes fick på tredje bord också stora problem i spelöppningen och ett tag trodde vi inte partiet skulle vara särskilt längre. Men han lyckades på något sätt krångla sig ur det och kom bonde upp i tornslutspel. Det var dock tveksamt om han hade något övertag eftersom motståndaren hade de aktiva pjäserna. Dessvärre gick Johannes fel i ett kritiskt läge och istället för en välförtjänt halva blev det en snöplig förlust.
På bord 4 gjorde Jens en comeback i Mumiens lag efter ca 10 års frånvaro. Och som svart i London spelade han ett bra parti och lyckades till och med vinna en kvalitet när motståndaren varit lite oförsiktig. Tyvärr fanns det inga realistiska vinstchanser utan partiet ebbade ut i remi. En stark prestation av Jens som visade att de gamla takterna (minus tidsnöden) satt i!
Roger fick på femte bord upp en synbart trevlig ställning. Men efteranalysen visade att svart inte var utan chanser, speciellt i slutet av partiet. Så när remianbudet kom från Limhamnspelaren var det ett bra läge för Roger att acceptera.
På bord 6 fick förra säsongens fullpoängare, Calle, en något sämre ställning ur öppningen. Inget ovanligt för Calle som fortsatte med några aktiva manövrar, trots en bondeförlust i sent mittspel. Men vid övergången till slutspelet lyckades han få tillbaka bonden och vi hade gott hopp om åtminstone en halva i partiet. Dessvärre var det uppkomna tornslutspelet inte så bra som vi hoppades på. Calles kung var alltför avskuren och motståndaren spelade några precisa drag och fick upp en vunnen ställning. Synd, det här var ett av partierna där vi definitivt hade bud på mer.
På sjunde bord hamnade vi återigen snett tidigt i partiet – ett återkommande tema? Denna gången var det Jonas som inte fick ut mycket av öppningen utan fick t.o.m. se svart ta över i centrum. Sedan kom en taktisk miss som kostade en bonde, vilket följdes av ytterligare materialförlust och en nolla i protokollet.
På sista bord fick Anton en tuff uppgift – svart i Morragambit mot en motståndare med 350 Elopoäng mer. Anton spelade hårt och höll ihop ställningen bra, från sidlinjen såg det t.o.m. ut som motståndaren gått på hårt. Men det är alltid tufft att hålla ihop ställningen mot en stark angreppsspelare och dessvärre lyckades inte Anton denna gång heller. Motståndarens hot blev till slut alltför många och inför en stundande damförlust var det bara att ge upp.
Trots de stora siffrorna var det en bra insats från vårt lag. Och det lovar gott inför fortsättningen, närmast ett lundaderby borta mot Oves söndag 10 november.