Säsongen avslutades tyvärr med en storförlust mot Helsingborgs SA II, delvis väntat eftersom vi pga stort manfall endast kunde ställa upp med 5 spelare samtidigt som helsingborgarna behövde en matchpoäng för att säkra fortsatt div II-spel.

På förhand diskuterades vilken matchplan vi skulle köra efter. Plan A som innebar att satsa på matchseger, plan B där vi nöjde oss med oavgjort eller plan C med sikte på att hålla nere siffrorna och undvika 0-8 till varje pris. Det tog inte lång tid innan vi förstod vilken plan det var som gällde…

På toppbordet kom jag (som vanligt) dåligt ur öppningen men lyckades hitta försvarsdrag som höll ihop ställningen. Min motståndare förbrukade enorma mängder tid och hade bara 10 minuter kvar till tidskontrollen efter 13 drag. Eftersom jag bedömde att jag fortfarande stod klart sämre gav jag mig in i ett spekulativt damoffer där jag fick tre lätta pjäser för damen. Tyvärr var mina pjäser alltför okoordinerade och min motståndare spelade några starka dammanövrar och fick till ett vinnande angrepp när jag missade en kritisk springarschack. I efteranalysen visade det sig att jag faktiskt stod bättre när jag offrade damen – en klar miss i ställningsbedömningen från min sida och ytterligare ett argument för varför man inte ska spela Moderna!

Anders hade flaggat för att han ville testa något annorlunda som vit i den här matchen. Jag tyckte det var rätt så jämnt efter öppningen, möjligt att vit stod något bättre. Men ju längre mittspelet gick, desto bättre kom Anders. Han verkade ha flera lägen där han kunde satt motståndaren under rejäl press och t.o.m. inkasserat en bonde. Tyvärr ebbade det istället ut i ett rejält misstag från Anders sida som kostade ett par bönder och därefter spelade motståndaren säkert hem partiet.

På bord 3 fick Johannes ta sig an Sveriges livesändningsguru Anders Hansen (inte att förväxla med Anders Hansen som Carl Martin vann mot i Harplingematchen!). Johannes, som för tillfället verkar ha gett upp sin semislav, kom riktigt bra ur öppningen men det var inte självklart hur han skulle förstärka sin ställning. Dessvärre såg han i syne och offrade pjäs i tron att det skulle vinna material. Men motståndaren hade ett mellandrag, hamnade pjäs upp och så var den dagen förstörd för vår spelare.

Det stod tidigt klart att vårt största poänghopp var Calle på bord 4 som fick upp en damgambitställning med ett Lb1+Dc2 batteri som hotade obehagligheter nere på g6/h7. Motståndaren spelade dock kreativt och hittade sätt att fortsätta partiet när vi i princip hade räknat hem poängen för Calle. Men Calle höll uppe trycket och trots att det blev väldigt taktiskt med chanser för svart var det till slut det vita angreppet som tog hem partiet. En välförtjänt seger för Calle och en livsviktig poäng för Mumien i kampen om att undvika total förnedring.

Carl Martin fick en tuff utmaning att spela uppe på bord 5 efter alla våra återbud. I det läget hoppas man på en lugn start i partiet, men dessvärre föll en bonde tidigt i öppningen. Trots att Calle kämpade på och försökte byta ner till ett hållbart slutspel var det aldrig riktigt nära utan han fick inkassera en nolla. Inte mycket att säga om, ibland tar en stor ratingskillnad ut sin rätt.

Totalt sett blev det ändå en godkänd säsong där vi slutade på en femteplats i en rekordjämn serie, endast 2 matchpoäng skilde mellan andraplatsen och nedflyttning. Men efter de två senaste årens överprestationer fanns det naturligtvis hopp om en bättre placering. Fast vi bör notera att om Roger förlorat sitt slutspel mot Limhamn så hade vi faktiskt åkt ur serien! Så liten var marginalen till slut…

I säsongens sista match kommer Helsingborgs SA II på besök. Helsingborgslaget som är nykomlingar ligger strax över nedflyttningsstrecket, och med 2 poäng tillgodo på Kristineberg strax under strecket ser det ljust ut inför avslutningsronden, speciellt som Kristineberg möter topprankade Oves. Men helt säkert är det inte så våra gäster vill säkert ta den sista matchpoängen som säkrar fortsatt div II-spel. Eftersom deras förstalag är inblandat i toppstriden i div I räknar vi med ett starkt motståndarlag, men det är ett scenario vi är väl bekanta med.

För vår del har vi dessvärre fått många återbud till avslutningsmatchen, vilket gör att vi inte ens kan ställa upp med fullt lag. En klar missräkning och vi får fundera på hur vi kan förbättra situationen till nästa år. Kombinationen av vår decimerade trupp och ett starkt Helsingborgslag gör att det blir svårt att knipa en matchpoäng och jag tror dessvärre på en bortavinst.

Tips: 3-5

Som väntat blev det en jämn match mellan oss och Limhamns tredjelag, och precis som ifjol slutade matchen oavgjort efter en dramatisk avslutning. På förhand såg dock våra chanser till matchseger goda ut, särskilt som Limhamn kom med ett svagare lag än väntat. Men som matchen gestaltade sig ska vi vara klart tacksamma för att det blev delad matchpoäng.

En noterbar poäng är att tre av oss (Roger, Carl H och jag) mötte samma motståndare som ifjol. Då lyckades vi ta samtliga tre poäng, men det var vi aldrig nära att upprepa denna gång.

Mitt parti var det första som avgjordes. Efter att ha gjort en miss i öppningen kom jag väldigt passivt och var inriktad på ett långt lidande. Jag försökte spela snabbt, särskilt som jag såg att min motståndare förbrukade en hel del tid, och avveckla så mycket som möjligt för att försöka uppnå ett hållbart slutspel. I rätt läge bjöd jag remi när jag fortfarande stod klart sämre men med klart bättre klocka. Min motståndare hade möjligtvis alltför stor respekt för mitt ratingtal och accepterade – en välkommen halva för oss. I efteranalysen visade han på ett chansrikt offer som hade ställt mig inför stora problem, det visade bara på hur lite jag såg under partiet.

På toppbordet undrade vi länge när/om Håkans motståndare skulle dyka upp. Till slut kom han efter en halvtimme, möjligt att vi kunde krävt vinst på walk over men eftersom Håkan gärna ville spela så var inte det aktuellt. Själva partiet började nästan i blixttempo men motståndaren gick fel i en Kungsgambit vilket tillät Håkan att offra damen för torn och två lätta pjäser. Han fortsatte sedan spela aktivt med sina pjäser och ställde motståndaren inför stora problem. Till slut lyckades han väva ihop ett mattnät och motståndaren gav upp efter ett par hämndschackar. Ett bra parti av Håkan som tog säsongens första vinst i Mumien.

På bord 3 hade Anders fått en oerhört bekväm ställning som vit. Hans motståndare spelade väldigt passivt och såg ut att vara mer inriktad på att överleva, vilket gav Anders centrum, öppen tornlinje, diagonaler för löparna. Ja, kort sagt allt man kan önska sig. Och som väntat brakade ställningen samman när Anders först invaderade längs c-linjen och sedan fick avsluta med en fin kombination som gav pjäsvinst. En bra vinst av Anders vars goda form håller i sig.

Det såg lite krångligare ut för Johannes på bord 4, trots att han tog det korrekta beslutet att undvika semislaviskt. Jag såg inte särskilt mycket av partiet men de ställningar jag såg verkade rätt så komplicerade. Uppenbarligen tyckte även Johannes motståndare det eftersom han förbrukade mängder av tid i mittspelet. Och när Johannes väl fick chansen och tog den med Txf2! så räknade åtminstone jag in poängen, även om det tog ett tag innan den protokollfördes.

3½/4 på toppborden således men det såg illa ut på undre halvan så i det här läget lutade det åt oavgjort eller knapp förlust för oss.

Carl Martin hade fått in en normal kungsindisk uppställning på bord 8. Tyvärr blev han lite avvaktande och avancerade inte så hårt på kungsflygeln som han borde. Det gav vit chansen att både konsolidera på kungsflygeln och avancera på damflygeln, en jobbig kombination när man spelar kungsindiskt. Som partiet utvecklade sig kom svart successivt sämre, trots några desperata sprattelförsök från Calles sida så fick han inte till något motspel utan tvingades ge upp när materialet höll på att ta slut.

På bord 6 mötte Carl H samma motståndare som ifjol, partiet då Calle började strecka i tidsnöd! Precis som då blev det en kungsindisk uppställning från vår spelares sida, men han fick inte ut så mycket av öppningen utan vit verkade ha läget under kontroll och stod stabilt bättre. I ömsesidig tidsnöd la Calle in ett pjäsoffer som motståndaren antog efter att ha tänkt ner hela sin betänketid. Därefter följde ett antal schackar och Calle krävde remi när han ansåg att samma ställning uppkommit för tredje gången. Samma ställning hade varit uppe tre gånger men tyvärr krävdes remin på ett felaktigt sätt och därför blev det till att fortsätta spela. Därefter gick vitspelaren med kungen till en annan ruta och kunde inkassera vinsten då Calles tid löpte ut i en klar förlustställning.

Vårt största hopp på undre halvan fanns på bord 7 där Erik spelat upp en bra angreppsställning. Det enda orosmolnet var som vanligt Eriks klockhantering, i det här fallet som en följd av att navigera bland flera lovande fortsättningar (antar jag). I partiet kom några manövrar som såg lite märkliga ut och när motståndaren fick in ett dambyte gick luften ur Eriks ställning och han dukade snabbt under i slutspelet.

Sist ut, precis som senast, var Roger som inte fick ut något särskilt från öppningen mer än en klart bättre klocka. Planen verkade vara att hålla igång så mycket spel och pjäser på brädet som möjligt för att pressa motståndaren ytterligare på klockan, något som ledde till att Roger gav en bonde för att undvika avvecklingar. Men motståndaren spelade bra och tog över partiet och det hela landade i ett tornslutspel med tre (!) minusbönder för Roger. I det här läget väntade vi bara in förlusten, både i Rogers parti och i matchen som helhet. Men då började det dyka upp lite tveksamheter från Limhamnsspelarens sida och han testade att gå lite med kungen åt både kungs- och damflygeln. Vad han helt missade var att det fanns ett läge då samma ställning uppkom för tredje gången. Det missade dock inte Roger som rutinerat krävde remi i rätt läge och grejade en matchpoäng åt oss!

En något tursam matchpoäng som sagt var och i den oerhört jämna serien ligger vi nu fyra, två matchpoäng efter andraplatsen och två matchpoäng före sjätteplatsen. Trots att bara en match återstår kan vi fortfarande hamna var som helst i mittenskiktet, särskilt som alla lag är kapabla att ta poäng mot varandra. Säsongens sista match spelas redan om två veckor, då vi möter Helsingborgs SA II på hemmaplan.

Morgondagens motståndare, Limhamns SK III, är ett av de mer svårlästa lagen i serien. Från att ha haft relativt svaga lag under höstmatcherna har styrkan ökat markant efter nyår med snittratingar över 1900. Fjolårets möte blev en riktig holmgång som slutade oavgjort, och det mest minnesvärda från den matchen var nog Carl Hammarlunds ”streckningsincident”.

Oavsett Limhamnslag förväntar vi oss en lika tuff match i år och oavgjort ligger nära till hands. Men efter den senaste, bragdartade insatsen mot Oves har vi bra självförtroende i truppen och trots att hoppet om serieseger är borta vill vi avsluta säsongen bra och återigen knipa tredjeplatsen. Så jag tror vi åker därifrån med en knapp seger.

(Naturligtvis vågar jag inte tippa annat än en mumieseger efter förra omgångens tipsfadäs!)

Tips: 3½-4½

Efter en enormt stark insats lyckades vi klara oavgjort i lördagens Lundaderby mot Oves. På förhand var oddsen kraftigt emot oss, dels för att vi bara hade 7 man på plats efter ett sent sjukdomsåterbud, och dels för att vi mötte ett motståndarlag med en snittrating på imponerande 2031! Jag fick en del (välförtjänt) kritik för gårdagens tips där jag spekulerade i en hedersam förlust, men kanske utgjorde det bra tändvätska för våra spelare?!

Som sagt var inledde vi matchen med ett 0-1-underläge efter att Calle H:s feber inte lagt sig under veckan. Det utökades snabbt till 0-3 efter två pjäsförluster som ställde till det i var sitt parti. Vår debutant Ludvig Forfang-Righard blev uppflyttad på bord 6 och fick ett väl tufft motstånd mot en motståndare över 2000.  Men förhoppningsvis kommer det fler chanser mot mer överkomligt motstånd.

På bord 5 funderade Jonas ett tag i en jämn ställning. När sedan draget kom missade han att springaren var hotad och det var bara för motståndaren att inkassera pjäs- och partivinsten.

Anders spelade på bord 2 och mötte en motståndare med drygt 300 Elopoäng mer. Men i en Lb5-sicilianare visade vår spelare att höstens goda form sitter i och att spelstyrkan är betydligt större än hans nuvarande ratingtal. Det såg hela tiden relativt balanserat ut och till slut enades spelarna om remi.

Så med hälften av partierna kvar var vi tvungna att ta 3½/4 för att greja oavgjort i matchen. Naturligtvis oerhört tufft men vi hade börjat få medgång i ett par partier så inget omöjligt scenario.

Jag mötte Adam Brzezinski på toppbordet och fick (tyckte jag) bra spel som vit i en Benoni. Däremot hittade jag inget tydligt sätt att fortsätta angreppet utan försökte bara hålla igång spelet och förstärka min ställning med lite kreativa manövrar. Min motståndare spelade dock lite oförsiktigt och underskattade mina möjligheter. När han missade sista chansen att hålla ihop ställningen med …f6 slog mitt angrepp igenom och jag kunde inkassera min fjärde raka vinst i årets seriespel.

På bord 3 fick Johannes som vanligt bra spel som vit, denna gång mot en Caro-Kann. Motståndaren såg dock ut att ha fått lite motspel, med ett svart torn som krånglat sig in i Johannes ställning. Men ett litet misstag ledde till att Johannes kunde inkassera en kvalitet och han förde säkert hem partiet genom smarta avvecklingar.

Med två partier kvar såg chanserna hyggliga ut att få en matchpoäng med oss. Särskilt som Carl Martin på bord 7 lyckats vinna pjäs sedan hans motståndare sett spöken och inte tagit tillbaka i en slagväxling. Självklart lite tursamt, men samtidigt bra spelat av Calle som spelat aggressivt och komplicerat sedan han fick instruktioner om att det krävdes en vinst. Trots att han kände sig lite osäker i slutspelet såg det väldigt säkert ut för oss vid sidlinjen och han gav aldrig motståndaren någon chans att komplicera spelet.

Sist ut var Roger som tidigt kom fel i en Trompowsky (2…h6?) och fick kämpa i uppförsbacke. Motståndaren spelade bra och avvecklade till ett slutspel T+S vs T+L med en merbonde. Möjligt att han det missade mer forcerade varianter tidigare, men detta slutspel såg tillräckligt bra ut och vi hade inte stora förhoppningar om någon mumiepoäng i detta parti. Roger spelade dock aktivt och lyckades avveckla ner till ett tornslutspel med 4 bönder mot 3 på samma flygel. Därefter höll han säkert ihop ställningen även om det krävdes 120 drag och nästan 6 timmars spel innan Oves-spelaren ställde in vinstförsöken. I efteranalysen visade det sig att det fanns en forcerad vinstvariant med de lätta pjäserna kvar. En fantastisk variant som vitspelaren faktiskt såg under partiet men inte vågade dra – tur för oss!

Efter matchen var Oves-spelarna märkbart nedslagna eftersom de nu var tvungna att förlita sig på andra lag för att ro hem seriesegern. För tillfället ser jag LASK III som favoriten att ta steget upp i div I men det känns samtidigt som den här serien kan bjuda på fler svängningar, kanske redan imorgon när resten av matcherna äger rum.  För vår del känns det realistiskt att sikta på att upprepa fjolårets tredjeplats och närmast väntar en bortamatch mot Limhamn III om tre veckor.