Efter sju sorger och åtta bedrövelser (nåja, nästan) lyckades vi spräcka nollan och ta våra första matchpoäng. Segern satt dock hårt inne och togs med minsta möjliga marginal trots att det tidigt såg bra ut för oss. Jämfört med lördagens uppställning hade vi spelarbyten, ett planerat och ett oplanerat.

På toppbordet fick Håkan tidigt in massavvecklingar och det såg väldigt remibetonat ut. Trots att bägge spelarna höll liv i partiet svängde det nog aldrig långt från remigränsen. Och när i princip alla bönder hade avvecklats i ett tornslutspel enades spelarna om delad pott.

Jag fick hoppa in bord 2 sedan Sverrir lämnat återbud. Utan någon eftertanke valde jag att blåsa på mot min motståndares kungsställning, kraftigt hjälpt av att han öppnat g-linjen åt mig. Kändes inte som angreppet var helt sunt, men efter min motståndare gjort några oförsiktiga manövrar rullade allt på väldigt enkelt. Slutet blev dock något snöpligt. Min motståndare överskred betänketiden redan i drag 21! Visserligen i en helt förlorad ställning men ändå lite anmärkningsvärt.

På bord 3 kom Anders tidigt en bonde upp efter att ha fångat en centrumbonde. Han valde att ge tillbaka bonden för aktivitet något senare, men det visade sig att vit behöll initiativet och fick en farlig fribonde på c-linjen. När Anders försökte sätta stopp för bonden tvingade motståndaren fram en avveckling till ett bondeslutspel där Anders kung var alltför avlägset placerad. En lite oväntad förlust, men vitspelaren tog verkligen vara på sina chanser.

Roger fick oväntat chansen som vit på bord 4, och spelade upp en klassisk kungsindisk ställning. Svart kom lite snett på det och partiet kan bäst beskrivas som en ”Mar del Plata gone wrong”. Roger pjäser kraschade igenom både på damflygeln och i centrum och det kostade dubbla kvaliteter för svartspelaren. Därefter var det en enkel sak att avveckla ner till ett slutspel med merpjäs och då fick svart nog.

Varje gång det blir en knapp seger kan man alltid se tillbaka på ett ögonblick där vi hade turen med oss. Och i denna match inträffade det i Calles parti på bord 5. Efter en jämn inledning av partiet uppkom en ställning som kändes oerhört låst. Man fick leta länge efter någon form av motspel för vår spelare, det var snarare motståndaren som hade svaga angreppschanser. Men när spelarna ställt upp sig för ett massavbyte längs en öppen linje gjorde vit en bortsättning som omedelbart kostade torn. En inte helt välförtjänt poäng för mumiespelaren men en oerhört viktig sådan.

Även Johannes på bord 6 valde att gasa på från start. Likt min behandling kändes det inte helt sunt, men i praktiskt spel var det nog en vinnande strategi. Redan i tidigt mittspel hade Johannes ett läge att mer eller mindre avgöra partiet men valde istället en fortsättning som gav merbonde i ett torn- och springarslutspel. När han lyckades byta av tornen växte fördelen och i kombination med svarts något passiva slutspelsbehandling såg det ljust ut. Vid det laget stod det 3½-3½ i matchen så vinst för Johannes skulle ge oss bägge matchpoängen. Och han förde rutinerat hem slutspelet genom att avancera med sina fribönder, understödda av både springare och kung.

Det mest bisarra ögonblicket i matchen inträffade för Jonas på bord 7. Det såg länge lovande ut för vår spelare som tog initiativet som svart och lyckades tränga in i vits ställning med avveckling till ett slutspel bonde upp. Lite svårförståeligt varför Jonas valde att byta ner till ett olikfärgat löparslutspel istället för att försöka spela vidare. Men det kändes bara som en tidsfråga innan spelarna skulle ta remi. Då fick Jonas dessvärre en blackout. När vits kung hotade Jonas löpare råkade Jonas ta tag i sin kung istället för löparen. Han insåg direkt fadäsen men då var situationen redan förlorad och det var bara att ge upp. Riktigt tråkigt men det har helt enkelt inte varit Jonas år i år.

Även på åttonde bord fick Johannes dålig utdelning. Inledningsvis såg det rätt så jämnt ut och vi blev återigen imponerade över Johannes spelöppningsbehandling. Men under mittspelsfasen svängde initiativet över till svarts sida när hans pjäser blev mer och mer aktiva. Och till slut kom en avgörande bortsättning från Johannes sida när han åkte på en springargaffel som kostade kvalitet. Trots att vår spelare försökte spela vidare fanns det nästan inga praktiska chanser och strax efter tidskontrollen tvingades Johannes kasta in handduken.

Dessvärre innebar söndagens övriga resultat att vi trots segern åkte ur div I. Lite snopet men vi kan inte hävda att det kom som en överraskning. Extra tråkigt eftersom vi fått upp ångan de senaste matcherna, undantaget lördagens match mot Oves, och vi började känna oss mer och mer som ett div I-lag. Men nya tag nästa säsong i div II, där vi får sikta på att gå upp igen! Först ska dock säsongen avslutas med dubbla bortamatcher i maj mot Kristineberg och Växjö.