Som väntat blev det en jämn match mellan oss och Limhamns tredjelag, och precis som ifjol slutade matchen oavgjort efter en dramatisk avslutning. På förhand såg dock våra chanser till matchseger goda ut, särskilt som Limhamn kom med ett svagare lag än väntat. Men som matchen gestaltade sig ska vi vara klart tacksamma för att det blev delad matchpoäng.

En noterbar poäng är att tre av oss (Roger, Carl H och jag) mötte samma motståndare som ifjol. Då lyckades vi ta samtliga tre poäng, men det var vi aldrig nära att upprepa denna gång.

Mitt parti var det första som avgjordes. Efter att ha gjort en miss i öppningen kom jag väldigt passivt och var inriktad på ett långt lidande. Jag försökte spela snabbt, särskilt som jag såg att min motståndare förbrukade en hel del tid, och avveckla så mycket som möjligt för att försöka uppnå ett hållbart slutspel. I rätt läge bjöd jag remi när jag fortfarande stod klart sämre men med klart bättre klocka. Min motståndare hade möjligtvis alltför stor respekt för mitt ratingtal och accepterade – en välkommen halva för oss. I efteranalysen visade han på ett chansrikt offer som hade ställt mig inför stora problem, det visade bara på hur lite jag såg under partiet.

På toppbordet undrade vi länge när/om Håkans motståndare skulle dyka upp. Till slut kom han efter en halvtimme, möjligt att vi kunde krävt vinst på walk over men eftersom Håkan gärna ville spela så var inte det aktuellt. Själva partiet började nästan i blixttempo men motståndaren gick fel i en Kungsgambit vilket tillät Håkan att offra damen för torn och två lätta pjäser. Han fortsatte sedan spela aktivt med sina pjäser och ställde motståndaren inför stora problem. Till slut lyckades han väva ihop ett mattnät och motståndaren gav upp efter ett par hämndschackar. Ett bra parti av Håkan som tog säsongens första vinst i Mumien.

På bord 3 hade Anders fått en oerhört bekväm ställning som vit. Hans motståndare spelade väldigt passivt och såg ut att vara mer inriktad på att överleva, vilket gav Anders centrum, öppen tornlinje, diagonaler för löparna. Ja, kort sagt allt man kan önska sig. Och som väntat brakade ställningen samman när Anders först invaderade längs c-linjen och sedan fick avsluta med en fin kombination som gav pjäsvinst. En bra vinst av Anders vars goda form håller i sig.

Det såg lite krångligare ut för Johannes på bord 4, trots att han tog det korrekta beslutet att undvika semislaviskt. Jag såg inte särskilt mycket av partiet men de ställningar jag såg verkade rätt så komplicerade. Uppenbarligen tyckte även Johannes motståndare det eftersom han förbrukade mängder av tid i mittspelet. Och när Johannes väl fick chansen och tog den med Txf2! så räknade åtminstone jag in poängen, även om det tog ett tag innan den protokollfördes.

3½/4 på toppborden således men det såg illa ut på undre halvan så i det här läget lutade det åt oavgjort eller knapp förlust för oss.

Carl Martin hade fått in en normal kungsindisk uppställning på bord 8. Tyvärr blev han lite avvaktande och avancerade inte så hårt på kungsflygeln som han borde. Det gav vit chansen att både konsolidera på kungsflygeln och avancera på damflygeln, en jobbig kombination när man spelar kungsindiskt. Som partiet utvecklade sig kom svart successivt sämre, trots några desperata sprattelförsök från Calles sida så fick han inte till något motspel utan tvingades ge upp när materialet höll på att ta slut.

På bord 6 mötte Carl H samma motståndare som ifjol, partiet då Calle började strecka i tidsnöd! Precis som då blev det en kungsindisk uppställning från vår spelares sida, men han fick inte ut så mycket av öppningen utan vit verkade ha läget under kontroll och stod stabilt bättre. I ömsesidig tidsnöd la Calle in ett pjäsoffer som motståndaren antog efter att ha tänkt ner hela sin betänketid. Därefter följde ett antal schackar och Calle krävde remi när han ansåg att samma ställning uppkommit för tredje gången. Samma ställning hade varit uppe tre gånger men tyvärr krävdes remin på ett felaktigt sätt och därför blev det till att fortsätta spela. Därefter gick vitspelaren med kungen till en annan ruta och kunde inkassera vinsten då Calles tid löpte ut i en klar förlustställning.

Vårt största hopp på undre halvan fanns på bord 7 där Erik spelat upp en bra angreppsställning. Det enda orosmolnet var som vanligt Eriks klockhantering, i det här fallet som en följd av att navigera bland flera lovande fortsättningar (antar jag). I partiet kom några manövrar som såg lite märkliga ut och när motståndaren fick in ett dambyte gick luften ur Eriks ställning och han dukade snabbt under i slutspelet.

Sist ut, precis som senast, var Roger som inte fick ut något särskilt från öppningen mer än en klart bättre klocka. Planen verkade vara att hålla igång så mycket spel och pjäser på brädet som möjligt för att pressa motståndaren ytterligare på klockan, något som ledde till att Roger gav en bonde för att undvika avvecklingar. Men motståndaren spelade bra och tog över partiet och det hela landade i ett tornslutspel med tre (!) minusbönder för Roger. I det här läget väntade vi bara in förlusten, både i Rogers parti och i matchen som helhet. Men då började det dyka upp lite tveksamheter från Limhamnsspelarens sida och han testade att gå lite med kungen åt både kungs- och damflygeln. Vad han helt missade var att det fanns ett läge då samma ställning uppkom för tredje gången. Det missade dock inte Roger som rutinerat krävde remi i rätt läge och grejade en matchpoäng åt oss!

En något tursam matchpoäng som sagt var och i den oerhört jämna serien ligger vi nu fyra, två matchpoäng efter andraplatsen och två matchpoäng före sjätteplatsen. Trots att bara en match återstår kan vi fortfarande hamna var som helst i mittenskiktet, särskilt som alla lag är kapabla att ta poäng mot varandra. Säsongens sista match spelas redan om två veckor, då vi möter Helsingborgs SA II på hemmaplan.