Efter en enormt stark insats lyckades vi klara oavgjort i lördagens Lundaderby mot Oves. På förhand var oddsen kraftigt emot oss, dels för att vi bara hade 7 man på plats efter ett sent sjukdomsåterbud, och dels för att vi mötte ett motståndarlag med en snittrating på imponerande 2031! Jag fick en del (välförtjänt) kritik för gårdagens tips där jag spekulerade i en hedersam förlust, men kanske utgjorde det bra tändvätska för våra spelare?!
Som sagt var inledde vi matchen med ett 0-1-underläge efter att Calle H:s feber inte lagt sig under veckan. Det utökades snabbt till 0-3 efter två pjäsförluster som ställde till det i var sitt parti. Vår debutant Ludvig Forfang-Righard blev uppflyttad på bord 6 och fick ett väl tufft motstånd mot en motståndare över 2000. Men förhoppningsvis kommer det fler chanser mot mer överkomligt motstånd.
På bord 5 funderade Jonas ett tag i en jämn ställning. När sedan draget kom missade han att springaren var hotad och det var bara för motståndaren att inkassera pjäs- och partivinsten.
Anders spelade på bord 2 och mötte en motståndare med drygt 300 Elopoäng mer. Men i en Lb5-sicilianare visade vår spelare att höstens goda form sitter i och att spelstyrkan är betydligt större än hans nuvarande ratingtal. Det såg hela tiden relativt balanserat ut och till slut enades spelarna om remi.
Så med hälften av partierna kvar var vi tvungna att ta 3½/4 för att greja oavgjort i matchen. Naturligtvis oerhört tufft men vi hade börjat få medgång i ett par partier så inget omöjligt scenario.
Jag mötte Adam Brzezinski på toppbordet och fick (tyckte jag) bra spel som vit i en Benoni. Däremot hittade jag inget tydligt sätt att fortsätta angreppet utan försökte bara hålla igång spelet och förstärka min ställning med lite kreativa manövrar. Min motståndare spelade dock lite oförsiktigt och underskattade mina möjligheter. När han missade sista chansen att hålla ihop ställningen med …f6 slog mitt angrepp igenom och jag kunde inkassera min fjärde raka vinst i årets seriespel.
På bord 3 fick Johannes som vanligt bra spel som vit, denna gång mot en Caro-Kann. Motståndaren såg dock ut att ha fått lite motspel, med ett svart torn som krånglat sig in i Johannes ställning. Men ett litet misstag ledde till att Johannes kunde inkassera en kvalitet och han förde säkert hem partiet genom smarta avvecklingar.
Med två partier kvar såg chanserna hyggliga ut att få en matchpoäng med oss. Särskilt som Carl Martin på bord 7 lyckats vinna pjäs sedan hans motståndare sett spöken och inte tagit tillbaka i en slagväxling. Självklart lite tursamt, men samtidigt bra spelat av Calle som spelat aggressivt och komplicerat sedan han fick instruktioner om att det krävdes en vinst. Trots att han kände sig lite osäker i slutspelet såg det väldigt säkert ut för oss vid sidlinjen och han gav aldrig motståndaren någon chans att komplicera spelet.
Sist ut var Roger som tidigt kom fel i en Trompowsky (2…h6?) och fick kämpa i uppförsbacke. Motståndaren spelade bra och avvecklade till ett slutspel T+S vs T+L med en merbonde. Möjligt att han det missade mer forcerade varianter tidigare, men detta slutspel såg tillräckligt bra ut och vi hade inte stora förhoppningar om någon mumiepoäng i detta parti. Roger spelade dock aktivt och lyckades avveckla ner till ett tornslutspel med 4 bönder mot 3 på samma flygel. Därefter höll han säkert ihop ställningen även om det krävdes 120 drag och nästan 6 timmars spel innan Oves-spelaren ställde in vinstförsöken. I efteranalysen visade det sig att det fanns en forcerad vinstvariant med de lätta pjäserna kvar. En fantastisk variant som vitspelaren faktiskt såg under partiet men inte vågade dra – tur för oss!
Efter matchen var Oves-spelarna märkbart nedslagna eftersom de nu var tvungna att förlita sig på andra lag för att ro hem seriesegern. För tillfället ser jag LASK III som favoriten att ta steget upp i div I men det känns samtidigt som den här serien kan bjuda på fler svängningar, kanske redan imorgon när resten av matcherna äger rum. För vår del känns det realistiskt att sikta på att upprepa fjolårets tredjeplats och närmast väntar en bortamatch mot Limhamn III om tre veckor.
Fy Farao! Det här var verkligen ”Mumien – återkomsten”!